sköna sovrum

lådan

jag har en låda, en låda som kanske många har. Lådan där de samlas, koftorna som saknar knappar, halvsydda projekt, och kläder i väntan på att lappas. Före julen tittade vi ner i mammas motsvarande låda och hittade mina utebyxor, från minst femton år tillbaka. Ni vet vad jag menar lådan dit sakerna samlas men sällan hittar de ut därifrån.

Igår tog jag fram min låda, och känslan är rätt skön när man får lite avverkat. Då vet man att man med gott samvete kan lämna den orörd ett par år ;)

En kjol fick nytt gummiband. Går man bakåt några år i denna blogg hittar man att jag faktiskt påbörjat projektet en gång :)

Två koftor fick knappar fastsydda.

Ett förkläde blev klart.

Min syster började sy det för 10! år sedan.

Men nu är det klart. sista sömmarna fixade.

Plötsligt finns det mycket fler knappnålar i nåldynan.

ett år vi kan hoppa över

vet inte vad jag skall säga om det kommande året, eller jag vet precis. Jag är optimist, men jag blir illamående av att läsa hur det skrivs om att 2014 kommer att bli så mycket bättre än 2013. för det kommer det inte att bli, inte för mig. Hoppas du får ett fint år, det hoppas jag också av 2015. men i år skall jag skriva en gradu och det kommer inte att vara ens en gnutta roligt. 

ett år

I ett år har vi haft ansvaret för detta. I ett år har detta varit vårt. Ännu står det upprätt och jag kan till och med påstå att det står där i bättre skick än för ett år sedan. 
Vårt hus.

I will be back

Jag syns inte, men jag finns nog ännu här.  snart finns det också bilder och regelbunden uppdatering här. tror vi, hoppas vi. För det händer så mycket jag gör så mycket och jag vill ju dokumentera de små händelserna nånstans. Kökspallar som blir målade, äppel som plockas ner, rosenbuskar som planteras, toalettlås som hittar sin plats. Ni vet såndä smått som man glömmer att man gjort, men som man mår så bra av att se att man gjort. 

snart. det betyder väl ungefär ikväll, imorgon denhär veckan eller så :)

dåligt med bildbevis

Massor och ännu mera massor har jag gjort och allt har varit jätte roligt och blivit jätte fint, men det finns bara inte på bild. Så varsågoda, fula bilder på fula saker som sedan blev fina saker ,och en bil.  - that's my life.

jag kommer ju inte att bli bonde

det har nog aldrig heller varit min dröm att bli bonde. inte har jag heller kunskap eller utbildning för det och någon lönsamhet inom den branschen kommer väl aldrig tillbaka. ändå ältar jag på just idag, faktumet att jag inte kommer att bli bonde. 

jag läste idag en fin text om barndomen, skribenten beskrev sin egen barndom som en evig sommar, och så nämnde hon att det bästa med barndomen var "att föräldrarna alltid fanns på gården" och när jag tänker på det så kan jag inte annat än hålla med. Det var ju det bästa, att föräldrarna alltid var hemma. 

Nu vet man ju inte om man någonsin kommer att bli en förälder eller vad livet för med sig, men jag kan ju inte släppa ångesten. Vi har den mest perfekt skogshagen bakom vår gård, för de mest fantasifyllda lekar. Lekarna kunde fortsätta från dag till dag och bara nattsömnen och matpauserna skulle komma emellan. Men.

vad finns det nu för jobb vi kunde utföra där hemma?