det har nog aldrig heller varit min dröm att bli bonde. inte har jag heller kunskap eller utbildning för det och någon lönsamhet inom den branschen kommer väl aldrig tillbaka. ändå ältar jag på just idag, faktumet att jag inte kommer att bli bonde.
jag läste idag en fin text om barndomen, skribenten beskrev sin egen barndom som en evig sommar, och så nämnde hon att det bästa med barndomen var "att föräldrarna alltid fanns på gården" och när jag tänker på det så kan jag inte annat än hålla med. Det var ju det bästa, att föräldrarna alltid var hemma.
Nu vet man ju inte om man någonsin kommer att bli en förälder eller vad livet för med sig, men jag kan ju inte släppa ångesten. Vi har den mest perfekt skogshagen bakom vår gård, för de mest fantasifyllda lekar. Lekarna kunde fortsätta från dag till dag och bara nattsömnen och matpauserna skulle komma emellan. Men.
vad finns det nu för jobb vi kunde utföra där hemma?
