måndag 29 oktober 2012
Life in general
Jag lever och mår bra. Jag har målat lite möbler, men har inga bilder att visa. Jag har börjat jobba, jag kanske inte hinner fokusera på allt jag vill. Jag får inte laddat upp nå fler bilder, det påstås vara fullt, minnet alltså. Det är ju ganska surt. Man kan ta reda på hur man får mera utrymme, men jag har haft annat att göra. Så, nu kan jag fortsätta fokusera på annat med gott samvete.
tisdag 2 oktober 2012
inreda med glas
Blev så trött på de fem vinglasen som stått framme och väntat på ett nytt liv, så jag gav dem ett nytt liv. och det känns ju så fint när man kan se på sina bilder och inse att man har lyckats!
olivburks-samlingen
Till lunch åt jag de sista oliverna, diskade burken och vips hade gafflarna en plats, öppnade kryddskåpet och där väntade några tomma olivburkar. Så nu har jag fått en början på min nya bestickställning. Den jag såg, som var sådär förfärligt dyr, var uppbyggd på samma vis av olika höga plastburkar och sen fästa ihop. Mina kommer att få leva enskilt, men ändå i grupp.
Etiketter:
4H,
inspiration,
matlagning,
småfixande,
återanvändning
man är alltid värdefull för någon
Kände att det var dags för en ny, kanske denna skulle vara bättre, än den förra, på att hitta från skåpet upp på huvudet? Vi hoppas det!
måndag 1 oktober 2012
mitt försök att ändra på vår inredning
jag hade i planerna att byta ut mina pigga, färgranna gardiner och bordduk till något höstigare. Tänkte mig linne färgade gardiner och bordduk. Men har nu inte haft tid att springa efter såna, så man tager vad man haver. och då kan det bli så här.
men blev inte detta lite tråkigt, jag och bordduken här är ju bara en gräslig tygbit jag hittade i mina gömmor, men ni ser färgskalan jag hade tänkt mig. Allt vi har haft tidigare har varit så mycket piggare, så jag har svårt att vänja mig.
Till och med de hemska randiga gardinerna var ju pigga, hmm. det sku säkert ordna sig om jag sku hitta en ny soffa. heh. vad som helst kan fungera som motivering för att jag ska få en ny soffa
En saknad vän har hittat hem
I december 2009 var jag till Italien och Slovenien, i Trieste i Italien köpte jag mig detta gröna paraply. Ett riktigt paraply inget som går sönder vid första vindpust. Jag var så lycklig, den bästa souveniren från resan. Vi använde paraplyet flitigt tills hösten 2010 då vi plötsligt märkte att paraplyet var borta, vi letade på alla ställen, letade igenom alla bekantas bilar, men bara att inse att paraplyet var borta. Jag har tänkt mycket på just detta paraply. Till sist köpte jag ett nytt, här hemma, det är ju inte samma sak, men jag valde ett där det fanns lite av den samma gröna färgen, för att hedra vårt borttappade paraply.
Igår berättade jag denna lilla historien åt en av mina vänner som var med då i december 2009 på resan. men när jag sen på kvällen kommer hem, stiger in genom dörren så är paraplyet där. Efter att ha varit spårlöst försvunnen i över två år så står det där. min käraste souvenir.
Igår berättade jag denna lilla historien åt en av mina vänner som var med då i december 2009 på resan. men när jag sen på kvällen kommer hem, stiger in genom dörren så är paraplyet där. Efter att ha varit spårlöst försvunnen i över två år så står det där. min käraste souvenir.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)